Att bli föremål för tvångsvård är en av de mest ingripande åtgärderna som en enskild kan utsättas för av staten. Tvångsvård innebär att en person vårdas utan samtycke och används när frivilliga insatser inte bedöms tillräckliga. Syftet är att skydda den enskilde själv och/eller samhället.
I Sverige finns fyra huvudlagar som reglerar tvångsvård:
Om du själv eller en anhörig är aktuell för tvångsvård är det en god idé att tidigt anlita en advokat eller jurist med specialkunskap på området. Advokatfirman XXV företräder regelbundet barn, ungdomar och vuxna i mål om tvångsvård.
Kontakta Advokatfirman XXV
kostnadsfri juridisk rådgivning.
LVU används när barn eller unga riskerar att fara illa. Det kan handla om allvarliga brister i hemmiljön (t.ex. missbruk, våld, vanvård) eller den unges eget beteende (t.ex. kriminalitet eller missbruk).
I akuta fall kan socialnämnden besluta om omedelbart omhändertagande. Då kan den unge placeras i exempelvis hem för vård och boende (HVB), familjehem eller på ett särskilt ungdomshem som drivs av SiS (Statens institutionsstyrelse). Beslutet måste underställas förvaltningsrätten inom en vecka som därefter ska pröva beslutet så snart som möjligt.
LVM tillämpas när en person har ett så allvarligt missbruk av alkohol, narkotika eller andra beroendeframkallande medel att frivillig vård inte fungerar. Tvångsvården syftar till att bryta missbruket och skapa förutsättningar för fortsatt behandling.
LPT används när en person lider av en allvarlig psykisk störning och vård bedöms nödvändig men personen motsätter sig behandling. Vården inleds genom läkarbeslut men måste fastställas av förvaltningsrätten och prövas regelbundet för att kunna förlängas.
LRV är aktuell när en person som lider av en allvarlig psykisk störning har begått brott. I stället för fängelse kan domstolen besluta om rättspsykiatrisk vård. I många fall gäller även särskild utskrivningsprövning, vilket innebär att domstolen måste godkänna utskrivning.
Vid tvångsvård har den enskilde rätt till ett offentligt biträde, ofta en advokat. Biträdet förordnas av domstolen och kostnaden betalas av staten.
Det är möjligt att begära en viss advokat/jurist som offentligt biträde, exempelvis någon med särskild kunskap om tvångsvård.
Socialtjänsten utreder situationen och kan, om det finns akuta risker för den unges hälsa och/eller utveckling, besluta om omedelbart omhändertagande. Inom en vecka ska ärendet prövas i förvaltningsrätten. Därefter avgör domstolen om vårdbeslutet ska fastställas.
Ja. Vid LVU ska även socialnämndens beslut om fortsatt vård prövas var sjätte månad. Dessa beslut kan sedan överklagas.
SiS (Statens institutionsstyrelse) driver särskilda ungdomshem där ungdomar kan placeras enligt LVU, men även enligt lag om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU). SiS ansvarar också för vissa LVM-hem.
Ja. Tvångsvård ska alltid avslutas så snart skälen inte längre finns kvar. Behovet av fortsatt tvångsvård ska prövas regelbundet.
