Är du eller en anhörig misstänkt för upplopp eller våldsamt upplopp och behöver försvarsadvokat? Kontakta Advokatfirman XXV för kostnadsfri rådgivning.
Upplopp innebär att en folksamling stör den allmänna ordningen och genom sitt samlade uppträdande visar att den, med gemensamt våld, avser att sätta sig upp mot en myndighet eller annars tvinga fram eller hindra en viss åtgärd. För ansvar krävs att denna avsikt framgår innan skingringsbefallningen ges, att befallningen ges av behörig myndighet (i praktiken polisen), att den är tydlig och att den uppfattas av deltagarna. Om folksamlingen då inte skingrar sig gör sig varje deltagare som uppfattat befallningen och kvarstannar, med insikt om den visade avsikten, skyldig till upplopp. Det finns inget oaktsamhetsansvar – uppsåt krävs. Anstiftare är den som får gruppen att anta den ordningsstörande avsikten och anförare den som leder agerandet i ord eller handling; dessa kan dömas även när övriga deltagare skingrar sig efter befallningen.
Att en folksamling föreligger förutsätter mer än några få personer; gruppen ska vara så stor och samlad att den kan agera som en massa. Störning av den allmänna ordningen avser inte enbart att människor står i vägen eller att trafik sinkas, utan ett uppträdande som reellt hotar ordningen genom exempelvis hotfull samling, samordnade framstötar eller aggressiva påtryckningar. Uppsåtet till att med gemensamt våld trotsa en myndighet eller tvinga/hindra en åtgärd ska kunna utläsas av gruppens agerande som helhet; det räcker inte att enstaka individer i mängden har den avsikten. Det är inte heller tillräckligt, för just upplopp, att folksamlingen först genom att inte följa skingringsbefallningen visar att den trotsar myndigheten – avsikten ska ha framgått redan dessförinnan. Den som kommer till platsen så sent att han eller hon hunnit uppfatta skingringsropet men inte den tidigare visade avsikten kan i stället träffas av bestämmelsen om ohörsamhet mot ordningsmakten. Den som inte kan ta sig därifrån på ett säkert sätt kan inte hållas ansvarig för att inte ha skingrats, eftersom ansvar för underlåtenhet förutsätter att handlingen varit möjlig att genomföra.
Skingringsbefallningen ska komma från behörig myndighet och vara tydlig nog att uppfattas av deltagarna. I praktiken sker det genom upprepade, klara uppmaningar från polisen att genast skingras. Någon viss form krävs inte, men det måste stå klart för deltagarna vad som begärs. Polisen fattar beslutet inom ramen för sitt ordningsuppdrag; befallningsrätten följer av polisens befogenheter att upprätthålla ordning och säkerhet, och verkställigheten stöttas vid behov av lagregler om avlägsnande och våldsanvändning. Själva straffbestämmelsen om upplopp ger inte i sig befallningsrätt, men den förutsätter att en sådan befallning har lämnats på korrekt sätt.
När folksamlingen inte skingrar sig är straffet för andra deltagare böter eller fängelse i högst två år, och för anstiftare och anförare fängelse i högst fyra år. Skulle folksamlingen skingra sig efter befallningen döms endast anstiftare och anförare, till böter eller fängelse i högst två år. Upplopp skyddar den allmänna ordningen; andra brott som begås under händelsen – till exempel misshandel eller skadegörelse – bedöms i regel vid sidan av eftersom de avser andra skyddsintressen. Brottet kan inte begås utanför svenskt territorium, eftersom det är den svenska allmänna ordningen som skyddas.
Våldsamt upplopp föreligger när en folksamling med samma typ av tydligt visad avsikt som vid upplopp går till gemensamt våld mot person eller egendom. Här krävs inte att polisen först lämnat en skingringsbefallning, och det saknar betydelse om företrädare för en myndighet befinner sig på platsen när våldet utövas. Det är inte tillräckligt att enstaka personer använder våld; våldet ska vara uttryck för gruppens förehavande, det vill säga det som folkmassan gör tillsammans. Deltagare är var och en som genom sitt uppträdande ansluter sig till den gemensamma våldsanvändningen – även utan att själv utdela slag – till exempel genom att följa med i anfallet eller understödja det med hotfullt agerande eller upphetsande rop. Den som utanför folkmassan främjar brottet kan hållas ansvarig enligt medverkansreglerna, till exempel för anstiftan eller medhjälp.
Straffet för våldsamt upplopp är för andra deltagare böter eller fängelse i högst fyra år och för anstiftare och anförare fängelse i högst tio år. Begås både upplopp och våldsamt upplopp konsumerar våldsamt upplopp det lindrigare brottet. Andra brott som begås under händelsen – såsom misshandel, skadegörelse eller brott mot tjänstemän – döms i regel i konkurrens, medan vissa ordningsförseelser enligt ordningslagen kan konsumeras. Liksom för upplopp tar bestämmelsen sikte på den svenska allmänna ordningen och kan inte tillämpas på händelser utanför svenskt territorium.
Sammantaget bygger ansvaret på tre bärande punkter: att det är fråga om en folksamling som stör den allmänna ordningen, att gruppens avsikt att med gemensamt våld trotsa en myndighet eller tvinga/hindra en åtgärd har gjorts tydlig genom agerandet, och – särskilt för upplopp – att en tydlig och behörig skingringsbefallning har lämnats och inte följts. Rollen som anstiftare eller anförare respektive övrig deltagare påverkar straffskalorna, men samtliga som deltar under dessa förutsättningar kan hållas ansvariga. Detta speglar lagstiftningens fokus på att skydda den allmänna ordningen och motverka gruppvåld riktat mot myndighetsutövning eller andra samhällsfunktioner.
Straffskalor:
Lagtexten enligt dess dåvarande lydelse den 1 januari 2026:
16 kap. 1 § brottsbalken
Stör folksamling allmän ordning genom att ådagalägga uppsåt att med förenat våld sätta sig upp mot myndighet eller eljest framtvinga eller hindra viss åtgärd och skingrar den sig ej på myndighets befallning, dömes för upplopp, anstiftare och anförare till fängelse i högst fyra år och annan deltagare i folksamlingens förehavande till böter eller fängelse i högst två år.
Om folksamlingen skingrar sig på myndighets befallning, dömes anstiftare och anförare för upplopp till böter eller fängelse i högst två år.
16 kap. 2 § brottsbalken
Har folksamling, med uppsåt som i 1 § sägs, gått till förenat våld å person eller egendom, dömes vare sig myndighet var tillstädes eller ej, för våldsamt upplopp, anstiftare och anförare till fängelse i högst tio år och annan deltagare i folksamlingens förehavande till böter eller fängelse i högst fyra år.
