Är du eller en anhörig misstänkt för skyddande av brottsling eller grovt skyddande av brottsling och behöver försvarsadvokat? Kontakta Advokatfirman XXV för kostnadsfri rådgivning.
Bestämmelsen om skyddande av brottsling tar sikte på åtgärder som motverkar att ett begånget brott upptäcks eller att den som begått det lagförs. Ansvar kan uppkomma om man gömmer den som är efterspanad, hjälper honom eller henne att hålla sig undan, undanröjer bevis eller på annat liknande sätt motverkar att brottet upptäcks eller att någon ställs till svars. Det kan till exempel vara att ge skydd eller transport, lämna vilseledande uppgifter om var personen finns eller att påverka brottsplatsen och spår så att utredningen försvåras, som att städa bort blod, flytta föremål eller manipulera fingeravtryck och dna. Det krävs inte att åtgärden faktiskt försvårade utredningen; det räcker att den typiskt sett är ägnad att göra det.
Regleringen omfattar också att undanröja eller förändra bevis i vidare bemärkelse, såsom att skapa falska indicier eller ändra spår så att polisen riskerar att ledas fel. Samtidigt gör lagen en viktig skillnad: om man försöker få en oskyldig person dömd är det i stället bevisförvanskning som aktualiseras (15 kap. 8 §). Ett falskt alibi som bara lämnas i ett vanligt polisförhör omfattas normalt inte av skyddande av brottsling; lämnas uppgiften under ed eller under sanningsförsäkran prövas den enligt 15 kap. (t.ex. mened eller osann partsutsaga). Kort sagt: 17 kap. 11 § träffar åtgärder som döljer brottet eller gärningspersonen, medan osanna utsagor under ed och försök att fälla oskyldig hanteras i 15 kap.
Att hjälpa någon att undvika verkställighet av ett straff eller en annan påföljd kan också omfattas. Har personen redan berövats friheten tillämpas i stället reglerna om främjande av flykt. Vardagliga åtgärder som råkar försvåra en utredning kan vara tillåtna när de behövs för att hantera akuta följder av ett brott, till exempel att ordna sjukvård eller säkra en plats. Ansvar kan däremot uppkomma när åtgärderna går längre än så och syftar till att dölja brottet eller den som begått det.
Bestämmelsen gäller även i förhållande till Internationella brottmålsdomstolen när någon undanröjer bevis eller på liknande sätt motverkar att ett brott som prövas där upptäcks eller att någon lagförs. Grundtanken är densamma: det som straffas är handlingar som hindrar eller försvårar utredning och lagföring.
För ansvar krävs att man medvetet gör den åtgärd som beskrivs och att man förstår att den andra personen har begått ett brott. Den som inte insåg det men hade tydliga skäl att misstänka brottslighet kan dömas till böter. Själva åtgärden måste alltid vara avsiktlig; att av misstag städa bort spår är inte straffbart enligt denna paragraf. Den som själv begått brottet omfattas inte när han eller hon undanröjer spår efter sin egen gärning; det bedöms inom ramen för det brottet eller andra tillämpliga regler.
Straffet för brott av normalgraden är böter eller fängelse i högst två år. Om brottet är grovt är straffet fängelse i lägst ett och högst sex år. När man bedömer om brottet ska rubriceras som grovt beaktas särskilt om åtgärden inneburit eller skapat risk för betydande skada för det allmänna, till exempel att en utredning eller lagföring påtagligt förhindrats eller fördröjts, eller om förfarandet annars varit särskilt farligt. Det kan röra sig om organiserade eller systematiska upplägg, användning av betydande resurser eller ett tydligt samband med kriminell verksamhet. Bedömningen utgår alltid från en helhetsbild av omständigheterna i det enskilda fallet.
Det finns även en uttrycklig regel om ansvarsfrihet i mindre allvarliga fall. Om gärningen, med hänsyn till relationen mellan den som hjälper och den som begått brottet, vilken typ av brott den senare begått och omständigheterna i övrigt, är att anse som ringa, utgör den inte brott. Efter lagändringen 2022 ska större vikt läggas vid hur allvarligt grundbrottet är. Om brottet är mycket allvarligt är utrymmet för ansvarsfrihet i princip mycket litet, även om det finns nära släktskap. I sådana fall kan lojalitet i stället beaktas som en mildrande omständighet vid straffmätningen.
Straffskalor:
Lagtexten enligt dess dåvarande lydelse den 1 januari 2026:
17 kap. 11 § brottsbalken
Om någon döljer den som begått brott, hjälper honom eller henne att komma undan, undanröjer bevis eller på annat liknande sätt motverkar att brottet upptäcks eller att någon lagförs för det, döms för skyddande av brottsling till böter eller fängelse i högst två år.
För skyddande av brottsling döms också den som undanröjer bevis om brott som är föremål för ett rättsligt förfarande vid Internationella brottmålsdomstolen eller på annat liknande sätt motverkar att brottet upptäcks eller att någon lagförs för det.
Om brottet är grovt döms för grovt skyddande av brottsling till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om
1. det har uppkommit eller funnits risk för betydande men för det allmänna, eller
2. gärningen annars har varit av särskilt farlig art.
Den som inte insåg men hade skälig anledning att anta att den andre var brottslig, döms till böter.
Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens förhållande till den som begått brottet, den brottslighet som denne begått och övriga omständigheter är att anse som ringa, utgör den inte brott. Lag (2022:792).
