Är du eller en anhörig misstänkt för trolöshet mot huvudman eller grov trolöshet mot huvudman och behöver försvarsadvokat? Har du eller en anhörig utsatts för trolöshet mot huvudman eller grov trolöshet mot huvudman och behöver målsägandebiträde? Kontakta Advokatfirman XXV för kostnadsfri rådgivning.
Trolöshet mot huvudman innebär att någon som har fått ett förtroendeuppdrag för en annan missbrukar sin ställning och därigenom orsakar skada. Det gäller när en person på grund av förtroendeställning ska sköta en ekonomisk angelägenhet, självständigt hantera en kvalificerad teknisk uppgift, övervaka skötseln av en sådan angelägenhet eller uppgift, eller ta hand om en rättslig angelägenhet, och använder sin maktposition på ett sätt som strider mot huvudmannens intresse. Brottet är subsidiärt i förhållande till förskingring, vilket betyder att om gärningen träffas av förskingringsreglerna döms i stället för förskingring. Förhållandet till bedrägeri är sidoställt: om skadan uppkommer genom att förtroendemannen själv gör den skadegörande dispositionen i huvudmannens ställe rör det trolöshet, men om huvudmannen vilseleds att själv fatta beslutet rör det typiskt sett bedrägeri. Trolöshet konsumerar i normalfallet olovligt förfogande när båda träffar samma förfarande. Begås gärningen inom myndighetsutövning bedöms den som trolöshet och inte dessutom som tjänstefel.
För ansvar krävs att personen verkligen intar en förtroendeställning med ett självständigt uppdrag. Dit hör exempelvis styrelseledamöter, verkställande direktörer, andra företagsledare, förvaltare, revisorer, mäklare, advokater och uppdragstagare, liksom anställda som själva hanterar ekonomiska beslut eller flöden, och personer i nyckelroller med kvalificerat tekniskt ansvar. Även den som övervakar andras skötsel av sådana uppgifter omfattas. För rättsliga angelägenheter räcker det att uppdraget gäller att tillvarata någons rätt, även om det saknar ekonomisk anknytning. Huvudmannen är den som uppdraget avser; för en banktjänsteman är det banken, inte kunden. Förtroendeställningen måste vara verklig och ge ett handlingsutrymme: att ha ett tankkort eller en nyckel för praktiska syften innebär inte i sig att man “sköter ekonomiska angelägenheter”.
Missbruket ska bestå i att den särskilda maktpositionen verkligen utnyttjas på ett sätt som strider mot lojalitets- och omsorgsplikten. Det räcker inte med allmän misskötsel eller enbart dåligt omdöme. Typiska missbruk är att överskrida eller missbruka behörighet och binda huvudmannen i klart ofördelaktiga dispositioner utan affärsmässigt stöd, att attestera privata kostnader på huvudmannens bekostnad, att använda huvudmannens kort eller konto för privata syften, eller att bevilja krediter i strid med instruktioner och utan betryggande säkerhet på ett sätt som utsätter huvudmannen för en icke affärsmässigt motiverad risk. Också att låta huvudmannens personal utföra privata arbeten på huvudmannens tid och bekostnad, eller att åsidosätta givna syften, som när en stiftelsestyrelse använder medel för annat än stiftelseändamålet, kan utgöra missbruk. För tekniska förtroendeställningar omfattas till exempel röjande av företagshemligheter eller andra åtgärder som utnyttjar den tekniska maktpositionen till skada för huvudmannen. Samtidigt måste det finnas utrymme att göra även dåliga affärer utan straffansvar, så länge handlandet ligger inom ramen för befogenheten och saknar otillbörliga drivkrafter som egenintresse, mutpåverkan eller närståendefördelar. Att en anställd lämnar sin anställning och startar konkurrerande verksamhet är inte i sig trolöshet; ansvar kan aktualiseras om förtroendeställningen faktiskt missbrukats, exempelvis genom att hemlig information utnyttjats medan förtroendeförhållandet bestod.
Skaderekvisitet är uppfyllt antingen när skadan uppstår omedelbart eller när gärningen vid en framåtblickande bedömning innebär en beaktansvärd risk för slutlig förlust. Vid direkta förlustaffärer, som försäljning till underpris eller inköp till överpris med kontant betalning, inträder skadan genast. Vid kreditbeslut och kreditrullningar kan skadan bestå i den icke affärsmässigt betingade risken, även om återbetalning senare sker. Om en anställd använder arbetsgivarens kort för privat köp och avser att låta arbetsgivaren stå för kostnaden är brottet fullbordat vid köpet; efterhandsbetalning tar inte bort den skada eller risk som redan uppstått. Invändningar om motfordran eliminerar normalt inte skaderekvisitet om de framförs i efterhand eller inte tydligt har kvittats senast i samband med dispositionen; blotta existensen av en motfordran räcker inte. När uppdraget gäller en rättslig angelägenhet räcker det med förfång för huvudmannen, vilket kan vara icke ekonomiskt.
Huvudmannens samtycke före gärningen kan utesluta ansvar. Samtycket måste komma från rätt beslutsnivå för huvudmannen och vara informerat. Ett godkännande från en överordnad utan kompetens att företräda huvudmannen saknar normalt verkan. Om ett legitimt organ eller behörig företrädare uttryckligen godkänt dispositionen, talar det för att missbruk inte föreligger. Samtidigt kan inte en juridisk persons organ använda “samtycke” för att legitimera egna skadegörande dispositioner som bryter mot den juridiska personens intresse.
Brottet kräver uppsåt. Gärningspersonen ska ha insikt om de faktiska omständigheter som utgör förtroendeställning, missbruk och skada eller risk för sådan. Det behövs inte att personen delar domstolens värdering att handlandet är ett missbruk; det räcker med likgiltighetsuppsåt inför de faktiska förhållandena. Missförstånd om den rättsliga bedömningen fritar inte från ansvar, medan verkliga misstag om faktiska frågor – som pris, säkerhetsvärde eller betalningsförmåga – kan vara relevanta för uppsåtsbedömningen. Om personen trodde sig ha ett giltigt samtycke kan det påverka uppsåtet, men då krävs att samtycket faktiskt varit giltigt.
Straffet för trolöshet mot huvudman av normalgraden är böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt är straffet fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen om brottet är grovt beaktas särskilt om skadan varit betydande eller synnerligen kännbar, om falsk eller osann urkund eller vilseledande bokföring använts, eller om gärningen i övrigt varit av särskilt farlig art, till exempel en del av en systematisk eller förslagen brottslighet som varit svår att upptäcka. Typiska exempel på grovt brott är långvarigt och dolt missbruk av attesträtt eller kreditmakt som orsakar betydande skada, eller systematiskt röjande av hemligheter från en teknisk nyckelposition.
Sammanfattningsvis syftar trolöshet mot huvudman till att skydda förtroendeförhållanden där någon ges ett särskilt handlingsutrymme över annans intressen. Ansvar aktualiseras när just den maktställningen missbrukas på ett sätt som är illojalt och skadligt, och bedömningen görs med hänsyn till uppdragets art, handlingsutrymmet, affärsmässigheten i beslutet, omständigheterna kring risktagandet och om det funnits otillbörliga motiv.
Straffskalor:
Lagtexten enligt dess dåvarande lydelse den 1 januari 2026:
10 kap. 5 § brottsbalken
Om någon, som på grund av förtroendeställning fått till uppgift att för någon annan sköta en ekonomisk angelägenhet eller självständigt hantera en kvalificerad teknisk uppgift eller övervaka skötseln av en sådan angelägenhet eller uppgift, missbrukar sin förtroendeställning och därigenom skadar huvudmannen, döms han eller hon för trolöshet mot huvudman till böter eller fängelse i högst två år. Vad som har sagts nu gäller inte om gärningen är belagd med straff enligt 1-3 §§.
Om brottet är grovt, döms för grov trolöshet mot huvudman till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om huvudmannen har tillfogats betydande eller synnerligen kännbar skada, om gärningsmannen har använt urkund eller annat vars brukande är straffbart enligt 14 eller 15 kap. eller vilseledande bokföring eller om gärningen annars har varit av särskilt farlig art.
Om någon som har fått till uppgift att sköta en rättslig angelägenhet för någon annan missbrukar sin förtroendeställning till förfång för huvudmannen, döms han eller hon enligt första stycket, även om angelägenheten inte är av ekonomisk eller teknisk art. Lag (2017:442).
