Är du eller en anhörig misstänkt för penningtvättsbrott, grovt penningtvättsbrott, penningtvättsförseelse eller näringspenningtvätt och behöver försvarsadvokat? Kontakta Advokatfirman XXV för kostnadsfri rådgivning.
Penningtvättsbrott innebär att någon vidtar en åtgärd som syftar till att dölja att pengar eller annan egendom härrör från brott eller brottslig verksamhet eller att främja möjligheterna för någon att tillgodogöra sig egendomen eller dess värde. Åtgärden kan bestå i att överlåta, förvärva, omsätta eller förvara egendomen eller att upprätta handlingar som ger en skenbar förklaring till innehavet, delta i skentransaktioner eller uppträda som bulvan. Även andra jämförbara åtgärder omfattas, under förutsättning att de typiskt sett bidrar till att dölja egendomens ursprung eller underlätta tillgodogörandet. Straffet är fängelse i högst två år. För ansvar krävs att egendomen härrör från brott eller brottslig verksamhet, vilket kan styrkas utan att ett specifikt förbrott behöver identifieras. Det är tillräckligt att åklagaren kan visa att egendomen har brottsligt ursprung och att den inte är åtkommen på ett legitimt sätt. Även egendom som trätt i stället för brottsutbytet omfattas, liksom förmögenhetsökning som uppstått genom exempelvis skattebrott. Uppsåtet ska täcka att egendomen har brottsligt ursprung, att åtgärden vidtas och att den sker i penningtvättssyfte. Det är tillräckligt att syftet är knutet till åtgärden, inte nödvändigtvis till den person som utför den, vilket innebär att även den som agerar på uppdrag utan eget syfte kan dömas om åtgärden i sig är vidtagen i penningtvättssyfte. Högsta domstolen har i flera avgöranden betonat att uppsåtet måste omfatta insikt om att egendomen faktiskt härrör från brott, inte bara att det finns en risk för detta.
Även den som utan penningtvättssyfte otillbörligen främjar möjligheterna att omsätta egendom som härrör från brott eller brottslig verksamhet kan dömas för penningtvättsbrott. Denna bestämmelse tar främst sikte på åtgärder som gör svåromsatt egendom omsättbar, exempelvis att ta emot stora kontantbelopp som betalning för dyra varor eller att acceptera betalning i form av ädelstenar eller konst. Kontomedel är normalt inte sådan egendom. Bedömningen av vad som är otillbörligt sker med hänsyn till omständigheterna och vad som kan anses gå utöver det normala i det aktuella sammanhanget. Sedvänja och praxis kan beaktas, men det faktum att en viss typ av transaktioner förekommer gör dem inte automatiskt tillbörliga.
Om brottet är grovt är straffet fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen ska särskilt beaktas om gärningen avsett betydande värden, om åtgärderna ingått som ett led i systematisk eller omfattande brottslighet eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art, exempelvis genom utnyttjande av luckor i systemet, särskild förtroendeställning eller avancerade metoder för att undgå upptäckt. Praxis anger att ett värde motsvarande cirka fem basbelopp är en utgångspunkt för grovt brott, men bedömningen görs alltid genom en helhetsvärdering där även roll, risktagande och graden av planering vägs in. Straffvärdet påverkas också av om gärningen ingått i organiserad verksamhet eller föregåtts av särskild planering. Högsta domstolen har i rättsfallen ”Penningtvättshjälpen I–III” uttalat att värdet är en viktig faktor men att karaktären på åtgärderna och gärningsmannens roll ofta är avgörande.
Om brottet är ringa döms för penningtvättsförseelse till böter eller fängelse i högst sex månader. Förseelse omfattar också fall där gärningsmannen inte insåg men hade skälig anledning att anta att egendomen härrörde från brott eller brottslig verksamhet. Oaktsamheten kan vara medveten, vilket innebär att gärningsmannen insett risken, eller omedveten, vilket innebär att han eller hon bort inse risken. Bedömningen påverkas av omständigheter som transaktionens art, belopp och parternas anonymitet. Att inte ställa frågor eller kontrollera uppgifter vid ovanliga transaktioner kan leda till ansvar.
Den som i näringsverksamhet eller som led i en vanemässig eller omfattande verksamhet medverkar till en åtgärd som skäligen kan antas vara vidtagen i penningtvättssyfte döms för näringspenningtvätt. Straffet är fängelse i högst två år. Om brottet är grovt är straffet fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Bedömningen av grovt brott beaktar främst om gärningen avsett betydande värden eller annars varit av särskilt farlig art. Även utanför näringskontexten kan ansvar följa för medverkan till en sådan åtgärd; straffet är då detsamma som för penningtvättsförseelse. Grunden för ansvaret är att gärningsmannen gör sig skyldig till ett klandervärt risktagande, vilket innebär att han eller hon uppsåtligen tar en risk när en viss handling utförs. Omständigheterna kring transaktionen måste vara sådana att kunskap om dem leder till insikt om att åtgärden kan innefatta ett riskmoment. Högsta domstolen har i rättsfallet ”Näringspenningtvätten i Dackom Bygg” ansett att upprepade kontantuttag av stora belopp inom ramen för en verksamhet kan utgöra sådana kvalificerade omständigheter som gör att gärningen skäligen kan antas vara vidtagen i penningtvättssyfte.
Försök, förberedelse och stämpling till penningtvättsbrott, grovt penningtvättsbrott och näringspenningtvätt är kriminaliserade. Undantag gäller för ringa brott. Förberedelse kan exempelvis bestå i att ställa ett konto till förfogande eller ta emot betalning för att utföra en planerad transaktion. Stämpling omfattar överenskommelser eller erbjudanden om att medverka till penningtvätt. Försökspunkten anses uppnådd när gärningsmannen påbörjat utförandet, exempelvis genom att ge anvisningar till banken om en transaktion som om den fullbordades skulle utgöra penningtvättsbrott. Även åtaganden om att skaffa falska handlingar eller att ställa identitetshandlingar till förfogande kan utgöra stämpling.
Straffskalor:
Lagtexten enligt dess dåvarande lydelse den 1 januari 2026:
3 § lag (2014:307) om straff för penningtvättsbrott
För penningtvättsbrott döms, om åtgärden syftar till att dölja att pengar eller annan egendom härrör från brott eller brottslig verksamhet eller till att främja möjligheterna för någon att tillgodogöra sig egendomen eller dess värde, den som
1. överlåter, förvärvar, omsätter, förvarar eller vidtar annan sådan åtgärd med egendomen, eller
2. tillhandahåller, förvärvar eller upprättar en handling som kan ge en skenbar förklaring till innehavet av egendomen, deltar i transaktioner som utförs för skens skull, uppträder som bulvan eller vidtar annan sådan åtgärd.
Straffet är fängelse i högst två år.
4 § lag (2014:307) om straff för penningtvättsbrott
För penningtvättsbrott döms även den som, utan att åtgärden har ett sådant syfte som anges i 3 §, otillbörligen främjar möjligheterna för någon att omsätta pengar eller annan egendom som härrör från brott eller brottslig verksamhet.
5 § lag (2014:307) om straff för penningtvättsbrott
Är brott som avses i 3 eller 4 § grovt, döms för grovt penningtvättsbrott till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.
Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen avsett betydande värden, om de brottsliga åtgärderna har ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning eller i annat fall varit av särskilt farlig art.
6 § lag (2014:307) om straff för penningtvättsbrott
Är brott som avses i 3 eller 4 § ringa, döms för penningtvättsförseelse till böter eller fängelse i högst sex månader.
För penningtvättsförseelse döms även den som i fall som avses i 3 eller 4 § inte insåg men hade skälig anledning att anta att egendomen härrörde från brott eller brottslig verksamhet.
7 § lag (2014:307) om straff för penningtvättsbrott
Den som, i näringsverksamhet eller såsom led i en verksamhet som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning, medverkar till en åtgärd som skäligen kan antas vara vidtagen i sådant syfte som anges i 3 §, döms för näringspenningtvätt till fängelse i högst två år.
Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.
Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Till samma straff döms den som i annat fall än som anges i första stycket medverkar till en åtgärd som skäligen kan antas vara vidtagen i sådant syfte som anges i 3 §.
